Laddar Evenemang
6 nov 13:00

Disputation – Martin Landgren

Martin Landgren försvarar sin avhandling The Episcopate and the Parting of the Ways: A Social Identity Perspective on the Emergence of Christian Identity.

6 november 2025, kl. 13.00, Enskilda Högskolan Stockholm

Disputationen kommer att äga rum på engelska.
Disputationen kan även följas på Zoom: https://us02web.zoom.us/j/99677879827

Opponent: Paul Foster, Professor in New Testament Language, Literature and Theology, University of Edinburgh, UK.

Betygsnämnd: Katja Kujanpää, docent and universitetsforskare, Helsingfors universitet, Helsinki Collegium for Advanced Studies; Mikael Tellbe, docent, Akademi för Ledarskap och Teologi, Örebro; Joel Halldorf, professor i kyrkohistoria, EHS.

Disputationens ordförande: Thomas Kazen, professor i bibelvetenskap, EHS. Bitr. handledare: Rikard Roitto, professor i bibelvetenskap, Nya testamentet, EHS.

Länk till avhandlingen i DiVA: https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:2002945/FULLTEXT01.pdf

Några frågor till Martin Landgren:

Vad är det din avhandling handlar om?
I min avhandling beskriver jag hur det framväxande biskopsämbetet, som går att spåra från 60-talet e.v.t., påverkade relationen mellan judiska och icke-judiska Jesustroende. Det jag funnit är, något förenklat, att ju mer biskopsämbetet betonas i dessa texter, desto mindre plats finns det för en tydligt judisk identitet. Med hjälp av den teoribildning som kallas Social identitetsteori så beskriver jag hur kristen identitet kopplas till dem som benämns som episkopos, det grekiska ord som ligger till grund för vårt begrepp biskop. I denna sammankoppling sker en förskjutning, bort från kyrkans judiska rötter, till en tydligt icke-judisk variant. Både idealen i gruppen, likaväl som strukturen i sig, kom att bära en tydligt icke-judisk prägel, vilket påverkade den unga kyrkans självbild. Detta trots att den första generationen Jesustroende bestod av judar, likaväl som alla ledarna för den unga Jesusrörelsen. Tidigare har dock ingen belyst hur biskopsämbetet påverkade separationen mellan kyrka och synagoga. Det forskningsgapet är vad jag fyller igen med min avhandling.

Hur kom det sig att du blev intresserad av det här?
Jag har under hela min studietid varit intresserad av de nytestamentliga texternas judiska bakgrund. Jag har exempelvis skrivit magister- och masteruppsatser som på olika sätt utgått från det förnyade intresset för Paulus som jude som slagit igenom i exegetiken i början av 2000-talet. I min läsning av de tidiga kristna skrifter som ofta benämns som de Apostoliska Fäderna, noterade jag först i Ignatiusbreven hur författaren å ena sidan betonade biskopens roll, men å andra sidan inte gav något utrymme för en tydligt judisk identitet. Då kom jag att fråga mig om det också kunde gälla i andra tidigkristna texter. Generellt kan man se detta mönster i varje text som diskuterar biskopens (episkopens) roll, med undantag för Didache, som trots att man har biskopar tillåter en tydligt judisk identitet. I många andra kristna texter, exempelvis Pastoralbreven i Nya testamentet och 1 Clemensbrevet, kan man se hur en kristen identitet utan judiska inslag knyts till det framväxande biskopsämbetet.

Vad gör din avhandling för skillnad?
På ett sätt kan man naturligtvis säga att bara det att vi kan beskriva hur kristen identitet formas kring en struktur kan vara värdefullt. I konflikter mellan olika grupper, eller konflikter i grupper, kan frågeställningar kring gruppideal, strukturer och ledarnas roll vara välgörande. Sen är det också intressant att fundera bredare på hur teologi och strukturer hör ihop. Teologi bedrivs ofta i ett intrikat samspel med en eller flera institutioner. Den här avhandlingen belyser ett sådant skeende som kom att få stora konsekvenser för både vad vi idag kallar judendom och vad vi idag kallar kristendom. Kanske kan kyrkor och samfund idag lära sig något av det historiska skeendet.

Sammanfattning
I denna avhandling analyseras användningen av termen episkopos och besläktade termer i kristna texter mellan 60 och 180 e.v.t. Kategorier från social identitetsteori relaterade till ledarskap – såsom prototypikalitet, identitetsentreprenörskap, identitetsproduktion och identitetsfrämjande – indikerar att det framväxande biskopsämbetet inom de kristna grupperna spelade en betydande roll i utvecklingen av en specifikt kristen identitet. Viktiga texter från Nya testamentet (Filipperbrevet, Apostlagärningarna, 1 Petrusbrevet och Pastoralbreven) och icke-kanoniska skrifter (Didache, Hermas Herden, 1 Klemensbrevet, Ignatiusbreven och Irenaeus Mot Heresierna, bok tre) undersöks. Alla dessa texter framhäver behovet av prototypiskt ledarskap, vilket betyder ledarskap som förkroppsligar gruppens normer. Texterna utvecklar också gruppens ideal som ett exempel på entreprenörskap: Vissa drag, såsom efterlevnad av halakha (förutom Didache), utesluts som uttryck för kristet liv. Dessutom ses det framväxande episkopatet, från Apostlagärningarna till Irenaeus, som en fortsättning på Jesus och apostlarnas uppdrag, och som en representation av det himmelska riket (Ignatius), så att kristen identitet är inbäddad i den episkopala strukturen (ett exempel på identitetsproduktion). Detta tyder på att det framväxande biskopsämbetet vidgade klyftan mellan kristna grupper och synagogor, med endast det enskilda undantaget i Didache.