Första doktorsgraden utdelad vid EHS

Fredagen den 29 januari 2021 var en historisk dag vid Teologiska Högskolan Stockholm / Enskilda Högskolan Stockholm, då den första doktorsgraden utdelades sedan högskolan startade egen forskarutbildning 2017.

Då disputerade John-Christian Eurell i bibelvetenskap med inriktning på Nya testamentet, på en avhandling om Petrusreceptionen i tidigkristna texter. Opponenten, docent Outi Lehtipuu från Helsingfors universitet, ledde en livlig diskussion och gav goda vitsord. Eurells handledare har varit docent Rikard Roitto (EHS) och biträdande handledare professor James Kelhoffer (Uppsala).

Eurells avhandling håller hög internationell kvalitet”, säger forskningsledare Thomas Kazen, ”och vi ser fram emot fler spännande avhandlingar i såväl bibelvetenskap som andra ämnesområden framöver.”

Rektor Owe Kennerberg säger:
Vi har sen 2008 haft doktorander knutna till vår högskola, men John-Christian Eurell är den första som disputerat vid EHS, sen vi i slutet av 2016 fick examenstillstånd på forskarnivå. Ett stort grattis till John-Christian!

Högskolan har för närvarande 20-talet egna doktorander där det forskas om allt från kyrkan och biologisk mångfald på Afrikas horn till vad digitaliseringen innebär för predikan. Vi är mycket glada över att på detta sätt kunna bidra till att bygga kunskap inom områden som idag är angelägna för både kyrka och samhälle.

Mer information om John-Christian Eurells avhandling, Peter’s Legacy in Early Christianity: The Appropriation and Use of Peter’s Authority in the First Three Centuries, finns att hämta via länkarna nedan, där även själva avhandlingen kan laddas ner.
https://ehs.se/forskning/dth/
https://ehs.se/forskning/disputation-bibelvetenskap-nt/
https://ehs.se/kalender/disputation-i-bibelvetenskap-nya-testamentet/

Sammanfattning

Denna studie kombinerar traditionella historisk-kritiska metoder med Max Webers och Pierre Bourdieus sociologiska teorier för att diskutera hur Petrus auktoritet gestaltas och används för legitimitetsskapande i kristna texter från de tre första århundradena. De nytestamentliga texter som behandlar Petrus diskuteras jämte andra tidigkristna texter som på ett eller annat sätt relaterar till Petrus som auktoritetsfigur. Petrus framträder som en central gestalt i den mångfacetterade tidigkristna rörelsen och används i hög utsträckning för att diskutera teologisk legitimitet. Skiljelinjen går mellan de som menar att teologin bör ha en konservativ utgångspunkt baserad på det som traderats från den jordiske Jesus samt en apostolisk succession baserad på mellanmänskliga relationer och de som menar att teologin bör ha en mer progressiv utgångspunkt i bemärkelsen att teologin borde utvecklas i linje med karismatiska erfarenheter som gjorts i samtiden. Bakom dessa två förhållningssätt döljer sig emellertid en mångfald av teologiska inriktningar som använder dessa perspektiv för att på olika sätt legitimera sin egen teologiska position. Petrusgestalten används omväxlande för att legitimera en teologisk position med hänvisning till Petrus relation till den jordiske Jesus och omväxlande för att avfärda trovärdigheten hos traditioner från den jordiske Jesus genom apostlarna genom att påvisa att Petrus inte tycks ha förstått Jesu sanna budskap. Petrus används som både positivt och negativt exempel för båda dessa sätt att skapa legitimitet.