John-Christian Eurell

Doktorand, bibelvetenskap

Doktorand

Jag kombinerar traditionella historisk-kritiska metoder med Max Webers och Pierre Bourdieus sociologiska teorier för att diskutera hur Petrus auktoritet gestaltas och används för legitimitetsskapande i kristna texter från de tre första århundradena.

De nytestamentliga texter som behandlar Petrus diskuteras jämte andra tidigkristna texter som på ett eller annat sätt relaterar till Petrus som auktoritetsfigur. Petrus framträder som en central gestalt i den mångfacetterade tidigkristna rörelsen och används i hög utsträckning för att diskutera teologisk legitimitet. Skiljelinjen går mellan de som menar att teologin bör ha en konservativ utgångspunkt baserad på det som traderats från den jordiske Jesus samt en apostolisk succession baserad på mellanmänskliga relationer och de som menar att teologin bör ha en mer progressiv utgångspunkt i bemärkelsen att teologin borde utvecklas i linje med karismatiska erfarenheter som gjorts i samtiden.

Bakom dessa två förhållningssätt döljer sig emellertid en mångfald av teologiska inriktningar som använder dessa perspektiv för att på olika sätt legitimera sin egen teologiska position. Petrusgestalten används omväxlande för att legitimera en teologisk position med hänvisning till Petrus relation till den jordiske Jesus och omväxlande för att avfärda trovärdigheten hos traditioner från den jordiske Jesus genom apostlarna genom att påvisa att Petrus inte tycks ha förstått Jesu sanna budskap. Petrus används som både positivt och negativt exempel för båda dessa sätt att skapa legitimitet.